Södertäljes biografer & närliggande

Södertäljes första permanenta biograf öppnade 23 februari 1907 på Storgatan 24, ingång Sockenstugugränden, senare Ekbomsgatan. Bion med 125 platser visade film fredagar kl. 20:00, lördagar 18:00, 19:30, 21:00, söndagar kl. 15:30, 18:00, 19.:30 och 21:00

Foto: Storgatan 24 från 1966 av Göran Gelotte, Snart ska hela kvarteret rivas. Siffran 24 är handmålad i vitt längs ner till höger på fasaden. Härinne på gården låg Södertelje Biografen från 1907 till 1914.

Salongen och tekniken

Salongen låg på bottenvåningen och hade plant golv. Var anpassad för visning av stumfilm, som projicerades på en vit duk direkt mot fondväggen. Projektorn vevades för hand och ljuskällan bestod av gasljus. Allmänbelysningen utgjordes av en tvåarmad fotogenlampa i taket.

Till vänster om duken, som var inramad av en enkel ridå, stod ett piano som användes till levande musik-ackompanjemang. Publiken satt på vanliga pinnstolar och tog tacksamt emot det nya och fascinerande nöjet.

Tillsyn etik och politik

I biografens barndom var det Tjocka Lasse och hans kollegor som såg till att filmvisningarna gick rätt till. För att Södertälje-biografen skulle få visa film krävdes tillstånd, och polisen samarbetade med brandkåren. Bakom disken TH, polismannen Tjocka Lasse, framför disken en brandman från Södertälje. Ett inklippt foto från från Maria Hallströms samling på Torekällberget.

Filmens bilder låg på Nitrit, ett extremt brandfarligt material – kunde självantända och brann tre gånger snabbare än papper. Därför krävdes att maskinisten måste klara en ”uppkörning” inför en brandman för att få sitt kompetensbevis. På 1920-talet blir kraven på biografen standardiserad genom brand föreskrifter med krav på avskilda brandsäkra maskinrum med bl.a. järn luckor som slog igen vid brand.

Moral och politik

1911 års biograf förordning (statlig reglering av filmvisning) – fokuserade på polistillstånd och censur av bilden. Att bion följde censurens åldersgränser kontrollerades noga, och släppte de in barn på en barnförbjuden föreställning drogs tillståndet in.
I Södertälje gick till och med överläraren in och förbjöd Folkskolans barn att gå på bio utan vuxet sällskap.

Film var ett billigt nöje jämfört med en teaterbiljett och Södertälje-Biografen kände sin publik, arbetarna och annonserade främst i tidningen Socialdemokraten. Den 9 mars 1912 finns biografen också med bland de som ger ekonomiskt stöd till De arbetslösas förening i Södertälje. Behållningen från visningarna – 116,40 kronor – skänktes till de arbetslösa, vilket motsvarar cirka 4 000 kronor i dagens penningvärde. Även Godtemplarna och Pariser-biografen samlade in pengar till de arbetslösas förening i Södertälje.

Konkurrens och slutet

Nytt program varje fredag bestod ofta av dokumentära kortfilmer och någon enstaka kortfilm med dramatik och den svenska bondkomikern ”Anners Annersa i Hultet” som var publikfavorit. Han hette Mauritz Ireneus Björck och var både regissör och skådespelare i sina filmer.
Under de sista åren bestod repertoaren av en förfilm och ett heltimmes program, som filmen Spionen. En längre film med flera flera akter (filmrullar).

Men 1914 hade tiden sprungit ifrån Södertälje-Biografen som konkurrerades ut av den nyöppnade Paris-Biografen, som visserligen var fem öre dyrare men de erbjöd en modernare, elegantare och bekvämare biograf än pinnstolarna och den ålderdomliga tekniken på Södertälje-Biografen.

Bio-affischer från Södertälje-Biografen

Klicka på affisch för helbild – klicka på > för nästa.

Platsen i dag

Södertälje-Biografen låg vid brofästet med muralmålningen, bredvid TomTits. Lokalen revs när hela kvarteret fick ge plats åt bygget av den nya Mälarbron.

Mer texter o bilder om biografer på  https://www.facebook.com/sodertaljes.biografer