1907 tar Paris-Biografen över postens lokaler på Järnagatan 15, senare nr. ändrat till 4. Bion blir Södertäljes andra permanenta biograf. Inredningen är påkostad och salongen känns lyxig. Den 26 oktober annonserar de urpremiären i Södertälje-Södertörns Posten med sitt motto: ”Endast det bästa är gott nog!”
Stavningen varierar
Exklusiv biograf – högre priser
Biljettpriserna är högre, Paris-Biografen är exklusiv. 50 öre för första plats och 35 öre för andra. Det blir i snitt 5 öre dyrare än konkurrenten Södertälje-Biografen, men så är bion också ny och mer bekväm. Utrustad med en modern projektor, gradäng för publiken med bekväma fåtöljer – publiken ska få en känsla av lyx och modernitet. Biografen är också rikt dekorerad i nationalromantisk stil för att ge kulturfernissa till filmen som ansågs vara de ”fattigas nöje”. Förebilden är de mest sofistikerade teatrarna i Stockholm med pompöst överlastad jugendstil, böljande linjer, blommönster och organiska former i all inredning.
Socialt samvete
Ägarna samlar in pengar till de arbetslösas förening i Södertälje. Vissa dagar reserverar de visningarna för deras medlemmar och andra dagar skänker de bort hela biljettkassan till dem.
I sin bok ”Gå på bio i Södertälje” beskriver Göran Gelotte biografens interiör o program
”Ingången var från vestibulen på Järnagatan. Duken stod mot väggen in mot gården och publiken satt på gradänger med ryggen mot Järnagatan. Paris-Biografen hade i sin reklam till en början en påkostad jugendinspirerad logotyp som upptog en tredjedel av de stora annonserna. I programmet den 16 november 1907 visas flera rörliga bilder, bland annat Från den mörkaste Afrika, Brandkåren i Madrid och Den föräldralösa, som beskrivs som fin och stämningsfull. Därutöver ingick inte mindre än tre bildserier med humoristiskt innehåll.”
Paris-Biografens logga tecknad av Rune Ståhl i Göran Gelottes bok ”Gå på bio i Södertälje”. Loggan är som biografen, överlastad med böljande linjer och organiska former.
Talande och sjungande bilder
Under stumfilms eran uppträder en rad artister på Paris-biografen. I annonserna gör de reklam för de talande o sjungande bilder. Satsar stort på kända stumfilms orkestrar, eminenta solister, kända kuplettsångare, bondkomiker och grammofonskivor som synkroniseras med bilden.
[Torekällbergets samling] David Lundahls Orkester var en av många orkestrar i Södertälje som började sin karriär på biografen. David Lundahl (1 frv). Öman (3 frv). Edvin Hultman (4 frv). Edgar Norberg (5 frv). Sam Asplund (7 frv).
Karl Rampeltins sånger irriterade makten makten och 1909 förbjöds han av polisen, på order av Överståthållarämbetet att uppträda på biograf med sin ”ministervisa”. I vilken han skämtade han med statsminister Lindman.
Redaktionen på Socialdemokraten skriver 20-11-1909 med uppenbar ironi.
– ”Polisen och Rampeltin har slutit fred nu igen. Rampeltin får sjunga på biograf, bara han inte begär att Lindman skall gå. Det var rätt av polisen att hålla ögat på Rampeltin. Där sjöng han kväll efter kväll sin överdådigt kvicka visa, så att taburetten började svikta för en och annan i regeringen och hela systemet var i fara.”
Publiken vill ha något nytt
Med tiden får Paris-Biografen allt svårare att förnya sig och den överlastade jugendstilen uppfattas nu bara som gammal. Visserligen hade Södertälje-Biografen lagt ner men Södertälje hade nu fyra biografer som konkurrerade om publiken. Men biografen har en trogen publik och hösten 1917 satsar de på farsen ”Calle som miljonär” med filmens charmör nummer ett, Carl Barcklind. Men besökssiffrorna fortsätter att svaja och de kämpar oavbrutet med att få ekonomin att gå ihop.
Rörliga bilder med ljud är på väg över atlanten och alla väntar spänt på den första filmen med äkta ljud. Den 19 februari 1929 öppnar Castor i samma kvarter – utrustad med den efterlängtade tekniken – två veckor senare stänger Paris-Biografen sin verksamhet för gott. Läs mer om Castor
Kulturhistorisk gradering röd
Kulturinventering av Stockholms läns museum 2006:
Kvarter nr, Saturnus 7 nybyggnadsår 1888, arkitekt troligen byggmästare Carl Lignell.
Adress Järnagatan 4, Badhusgatan 2 I hörnlokalen fanns Stora konditoriet sedan 1890, idag Waynes coffehouse. Posten och Pariserbiografen har haft lokaler ut mot Järnagatan. Nylagd bandplåt på taket. Gården har slätputsade fasader. Ett lågt gårdshus med tvättstuga och förråd, skivtäckt plåttak. Parkering.
Kulturhistorisk gradering röd motiv Byggnaden i hörnet Järnagatan/ Badhusgatan är uppförd mot slutet av 1880-talet i tidstypisk nyrenässansstil med kraftigt rusticerad puts i bottenvåning, hörnkedjor och profilerad takfot. Det oputsade teglet förebådar 1890-talet. Omsorgsfullt utformade fönsteromfattningar, där huvudvåningen på plan 1 markeras genom en mer utarbetad form. Bevarade utåtgående okopplade fönster – vilket är mycket ovanligt. Bevarade portar. Byggnaden har ett mycket stort arkitektoniskt värde. Den har ett strategiskt läge vid Olof Palmes plats och Marenplan och har därmed ett mycket stort miljöskapande värde. Cafétradtionen har fortsatt och det är en välbesökt samlingsplats, vilket ger huset ett identitetsskapande värde.
Läs mer om Södertäljes biografer på Facebook
Södertäljes biografer & närliggande 
Lämna en kommentar