
-”Till allmänheten i Södertelje. Härmed meddelas att Frödingetolkaren och vissångaren Karl Rampeltin uppträder å Paris-Biografen, Södertelje”.
Nordisk Film-Tidning nr 14-18 1909
Biografkontrollen skjuter över målet
En Frödingetolkare som förbjöds uppträda på en Stockholmsbiograf.
Den unge skådespelaren Karl Rampeltin – han har från flera håll fått erkännande som ganska god Frödings-tolkare och som en av vara bättre biografartister, – efter att under ett par års tid ha uppträtt inom samma fack i Stockholm som landsorten – skulle börja sitt engagemang på en biograf på söder. Vid första föreställningen genomgick hr Rampeltin sin repertoar, som bl.a. upptog Heidenstams Medborgarsång, Frödings Tre käringar i en backe, En liten man o.s.v. för traktens poliskommissarie. Denne hade för sin del, enligt vad han förklarade för hr Rampeltin, intet att anmärka, men påföljande dag, sedan kommissarien gjort anmälan till överståthållarämbetet kom emellertid ett förbud för sångaren att uppträda. Man kan ju knappast tanka sig att överståthållarämbetet skulle ha funnit dessa tre författares alster vådliga för den allmänna moralen. Hr Rampeltin kan därför icke finna någon annan anledning till förbudet än en kuplett som även ingick i repertoaren och som han ar författare till. Denna kuplett bar titeln Den nya ministären och skämtar på ett mycket oförargligt satt med några av våra män för dagen. Denna lilla visa – man kan ju kalla den politisk om man vill – skulle sålunda vara anledningen till förbudet.
Originalet – Nordisk Film-Tidning nr 14-18 1909 sid 18.

Rampeltin får åter uppträda
Karl Rampeltin får efter uppmärksamheten i pressen åter tillåtelse att sjunga på biograf, under förutsättning att kupletten Den nya ministären stryks ur repertoaren. Vilket han lovar dyrt och heligt men Rampeltins löfte gäller bara Stockholm. Han fortsätter fortsätter att sjunga nidvisan utanför Stockholm så ofta det är möjligt.

Redaktionen på Socialdemokraten skriver med uppenbar ironi. – ”Det var rätt av polisen att hålla ögat på Rampeltin. Där sjöng han kväll efter kväll sin överdådigt kvicka visa, så att taburetten började svikta för en och annan i regeringen och hela systemet var i fara.”
Mothugg från Gustafsson – ej medlem av Woba

Rampeltins nidvisa resulterade också i en debattafton på hotell Kronprinsen i Stockholm. Temat är biografernas varieté program och arrangör är biografartister som är oroliga för sitt levebröd. Inbjudna var representanter för polisen, pressen, biografägare och biografkommittén. De senare, kommittén vägrade dock komma, skyller på att inbjudan kommit sent. Även Rampeltin var på plats och talade om att censur inte bör tålas i ett fritt land. Han får genast mothugg av en talare som menade att ”polisen hade dröjt alltför länge med att ingripa.”
”Den nya ministären” annonseras i Kalmar 1910

Förhoppningen finns att någon har texten till ”Den nya ministären.”
Inga digitala källor – KB:s tidningsdatabas, Riksarkivet, ARAB eller småtryck – innehåller den faktiska texten till “Den nya ministären”. Det betyder att visan antingen är odigitaliserad, ligger i småtryck, eller ingår i lokala revyhäften från arbetarrörelsens föreningar. Visans innehåll: politisk satir om regeringen 1909.
Även om texten inte är bevarad i digitala arkiv, kan man utifrån pressens reaktioner dra följande säkra slutsatser:
- Den handlade om regeringsskiftet 1909, då Lindmans ministär avgick och Staaffs liberala regering tillträdde.
- Den var en kuplett – alltså snabb, rimmande, humoristisk politisk satir.
- Rampeltin beskrev den som “mycket oförarglig”, men den uppfattades som tillräckligt spetsig för att reta myndigheterna.
- Socialdemokraten skrev att visan var så kvick att “taburetten började svikta för en och annan i regeringen”.
Det är alltså tydligt att visan skämtade om regeringsmedlemmar, sannolikt i stil med tidens revykupletter av Emil Norlander.
Hör av er om ni vet mer: Karl Rampeltin född: 1881 i Stockholm. Död: 1941 (vid 60 års ålder) i Malmö. Gift med Berta Rampeltin född 1886 död 1950. Dotter Inga Rampeltin Född 1910 död 1981.

Lämna en kommentar